Erfarenheter av att vara kontaktfamilj
Fredrik Nådin och Frida Almroth i Västervik har varit kontaktfamilj i snart ett och ett halvt år. En helg i månaden bor två barn hos dem, en tjej och en kille i olika åldrar.
För Fredrik och Frida började tankarna på att bli kontaktfamilj via några vänner. Vännerna
hade haft uppdrag som kontaktfamilj länge och hade pratat väldigt gott om upplevelsen.
Eftersom Frida och Fredrik inte hade egna barn kände de att de hade tid och ville testa.
"Sedan kände vi också att vi ville göra en tjänst för de barn som verkligen behöver det",
säger Fredrik.
Förväntningar och vardag
Både Frida och Fredrik var lite nervösa innan allt var klart med uppdraget. De funderade på
vad som väntade dem, vilka barn det var de skulle träffa och med vilken bakgrund. Men det
var också en tid av förväntan och längtan. Fredrik skrattar och beskriver hur uppdraget
innebär lite mer planering inför besöken, eftersom paret inte har några egna barn:
"Vi lever ju ganska spontant när vi inte har barnen. Det blir en ju en helt annan struktur när
vi har barnen. Annars tycker jag inte att det är så stor skillnad för oss."
Bra kommunikation
Både Fredrik och Frida tycker att kommunikationen har fungerat väldigt bra i alla led. De
upplevde att de direkt fick fin och nära kontakt med barnen och barnens mamma. Paret har
också upplevt en stark lyhördhet från handläggare inom socialförvaltningen och en valbarhet
som utgått ifrån deras behov, kapacitet och intressen.
Fredrik och Frida berättar att det är upp till uppdragstagarna att avgöra hur mycket tid man vill lägga på uppdraget. Normalt är barnen hos dem en helg i månaden. Då lagar de mat och umgås, spelar spel, pysslar och skjutsar till träningar. Förra sommaren var de på husbilssemester på Öland en hel vecka. Kontaktfamiljsuppdraget är givande och ställer samtidigt krav på paret:
"Svårigheterna när vi nu har uppdraget är att personanpassa deras behov med oss, vad de
behöver och att vi kan se till att det blir av", säger Frida.
En positiv upplevelse
Frida och Fredrik bor sedan en tid tillbaka i Västervik. När de började uppdraget som
kontaktfamilj bodde de i en annan kommun i länet. De var lite nervösa inför att berätta om
flytten men barnen ville fortsätta komma till dem, trots avståndet. Det ser de som ett gott
betyg på insatsen:
"Vi märker ju på barnen att de växer som människor. De växer ju hemma också men vill
testa nya saker, lära känna nya personer, se något nytt, förstå vidden av livet mer", säger
Frida.
De har också fått fin feedback från familj och vänner, som är genomgående nyfikna och
positiva. Paret upplever att samtliga parter får ut mycket av kontaktfamiljsuppdraget. Frida
och Fredrik är eniga i att de får mycket tillbaka i vardagen av att umgås med barnen och se
hur de trivs och växer:
"Det blir ju som en extrafamilj, man får en helt ny kontaktkrets, nya familjemedlemmar. Det
är så himla roligt. Vi har väldigt roligt när vi lär känna varandra så här", säger Frida och
skrattar.
Fredrik fyller i:
"Det är väl därför man gör det, för att man verkligen ser hur alla lyfts. Vi ser hur mamman i
det här fallet lyfts. För hon vet att barnen får sådan glädje tillbaka och vi får en massa glädje."